Ja. Jag vill påstå att jag levde upp rätt och slätt. Fick lite mer glans i blicken och glitter i leendet trots det något passerade klientelet.
Lyckoruset varade riktigt länge dessutom. Minst till det ögonblick då jag insåg att jag aldrig trots 40-års gräns behövt visa någon legitimation för att efter det bli tillbörligt avvisad. Istället fick jag snällt komma in. Kanske lite dumt att vara glad då?

4 kommentarer:
Åh, du kanske återvänder till dina bloggrötter?
Kram.
Ja, jag hade tänkt mig det faktiskt. Jag behöver det ett tag. Så får vi se se hur mycket det blir med det. Kram kära du!
Haha, ja det där med åldersgräns är spännande. minns när en vän och jag var i Kölnerdomen och hon blev tillbakakallad för att de tyckte att hon borde betala barnbiljett (hon var vid tillfället 23 och blev inte så glad...)
Är man kort tas man av någon anledning ofta för yngre än man är har jag märkt, fast nu var det längesen det hände. Hmmm, hade ingen aning om att det fanns ställen med 40-årsgräns. Tja, seniorboenden har man ju hört talas om förstås, hehe....
Kram
Haha.. detta var Love Boat ser du.. Hemskast av hemska. Nostalgikväll. Vi gick snabbt till vårt försvar. Kram
Skicka en kommentar